Precis som med kläder och musik så går det även mode i hus. Det tar bara lite längre tid mellan varven, så det är inte lika lätt att märka. Som med alla modetrender så kommer också vissa populära stilar förr eller senare alltid tillbaka.

Stockholm som stad började byggas på 1200-talet men från medeltiden (ungefär år 1000 till 1500 i Sverige) så finns det inte mycket kvar att titta på. Inte från gatan i alla fall.

Anledningen är att de medeltidshus som finns i Gamla stan (dom är ganska många) har byggts om och byggts på under hundratals år.

Vill du få en känsla för medeltiden så är alltså källarvalven ett bättre ställe att leta på.

Stilmässigt sett är de hus från ungefär 1600-talet (stormaktstiden) som har den äldsta stilen i Stockholm. Det stämmer kanske inte riktigt, men du får veta varför lite längre ned.

Stilarna slog igenom under olika tidsperioder i resten av världen och i Sverige kom modet ofta mycket senare.

Årtalsindelningen för stilarna nedan är inte gjord för att vara exakt. Stilarna gick i verkligheten ofta i varandra och även samtidigt. De klassiska dragen har alltid varit starka och Renässansen ständigt närvarande under alla år - hustyperna är därför exempel för att visa skillnader i trenderna.

Syftet med indelningen är att visa ungefär när i tiden en viss stil populär. På bilden ovan syns Hornsgatan i Stockholm.

1520-1650 - Renässans

Under de tidiga Vasaåren lämnade Stockholm medeltiden och tog efter Renässansideal från Italien, men senare även från Frankrike. Idealen från Italien och Frankrike har präglat arkitekturen i Stockholm fram till 1900-talet. Stilarna har däremot anpassats mycket och gjorts betydligt enklare än på kontinenten.

Husen under den här tiden skulle vara i ljusa färger och praktbyggnader skulle ha mycket detaljer.

Det gamla medeltida slottet Tre kronor byggdes om och kläddes i en elegant Renässansstil.

Från den tidiga Renässansen finns idag inga hus kvar i Stockholm, men Riddarhuset i Stockholm är ett bra exempel på den senare, med röda tegelfasader och som gränsar mot Barock.

Bilden visar slottet Tre kronor i en replika från Stockholmsutsällningen 1897.

1650-1750 - Barock

Barocken kom till Sverige ganska sent och infördes av hovarkitekten Nicodemus Tessin den yngre.

Efter branden av Stockholms slott kunde hela det nya slottet (inte bara Norra längan) få en helt romersk Barockprägel. Den romerska Barocken var enklare och inte lika tung som den franska.

Typiskt för Barockarkitekturen är den tunga, kompakta monumentalkänslan med mycket detaljer.

Förutom Stockholms slott är Storkyrkan ett exempel på 1700-talets Barock i Stockholm.

På bilden syns Stockholms slott.

1750-1785 - Rokoko

I Sverige fick inte Rokokon något större genomslag i arkitekturen men däremot en mycket stor spridning i inredningen.

Typiskt för Rokokon är de mer svängda, böljande formerna, vilket syns väldigt bra på sekretärer och stolar i Nyrokoko (som är rätt vanliga hemma hos typ farmor och farfar).

Tanken med Rokokon var att man ville lätta upp den tunga och dystra Barocken genom att skapa mjukare former och ljusare färger.

Bärande Byggnadsdelar som t.ex. pelare och balkar skulle döljas genom överdådig utsmyckning.

Ett exempel på Rokokostil i Stockholms arkitektur är Börshuset i Gamla stan vid Stortorget, som syns på bilden.

1750-1810 - Nyklassicism

De klassiska dragen var hela tiden närvarande men fick en starkare ställning under slutet av 1700-talet. När Barocken och Rokokon blev helt omodern riktades blicken bakåt i historien. 

De klassiska antika dragen fick en starkare framtoning och i Sverige gick Rokoko över i det som kallades för den Gustavianska stilen.

Husen fick enklare utformning och fönstren flyttades ut till fasadlivet (alltså inga nischer runt fönstren). Ljuset prioriterades.

Många hus i Gamla stan och kring Hornsgatspuckeln och Brännkyrkagatan är typiska för stilen.

På bilden syns hus på Brännkyrkagatan.

1800-1900 - Eklekticismen och de historicerande stilarna

Under hela 1800-talet så rådde det en smärre rotlöshet eller kanske snarare ett vilt romantiserande kring stormaktsepoker och gamla stilar.

I USA byggdes mycket i antik stil inspirerad från den romerska och grekiska tempelstilen, speciellt i Washington.

I Stockholm var det ganska lugnt under den tidigare delen av 1800-talet eftersom mer eller mindre misär rådde i staden, men i slutet av århundradet under 1880- och 1890-talet exploderade byggbranschen och alla stilar användes vilt.

Det var ofta de här husen som råkade mest illa ut under det 30-talet och kommande år när mer funktionalistiska ideal (modernistiska) var på modet.

Husen ansågs vara hopplöst omoderna och falska (genom att de såg äldre ut än vad de var). De revs och renoverades genom att fasaderna befriades från dekorationerna genom så kallad fasadhyvling.

Det gör att vissa hus från den här tiden är svåra att känna igen eftersom de i sitt nuvarande utseende mer påminner om mer slätputsade 20-talshus.

Eklekticism betyder typ stilblandning och innebär att man kombinerar och lånar olika tidstypiska detaljer.

1900-1910 - Jugend

Jugenstilen som i Frankrike kallas för Art Nouveau utvecklades under slutet av 1800-talet som en motreaktion mot alla de historicerande stilarna som bara kopierade gamla stilar.

Jugenstilen skulle vara något nytt och man experimenterade med olika tekniker.

Det som utmärker hus från den här tiden är:

• Runda, mjuka former,
• Burspråk i hörnen eller mitt på fasaden,
• Småspröjsade vädringsfönster ovanför de vanliga fönstren,
• Dekorationer med växtmotiv, t.ex. blommor, blad, fröhus, kottar m.m. finns ofta i hörnen, runt fönster och portar och på dörrar,
  
• Husen kan vara osymetriska där ett burspråk inte behöver sitta centrerat mitt på huset.

Det skiljer en del mellan olika typer av Jugenarkitektur.

Hus som har stilen från Wien, Wienerjugend har ofta mer överdådiga Barockmotiv och skiljer sig en del från bostadshusen från samma tid.

Det som är mycket vanligt i Stockholm är det som kallas för Arbetarjugend och som byggdes som bostadshus för vanliga arbetarfamiljer.

De husen har ofta mycket enklare fasader med mindre detaljer.

Vanliga Jugendhus finns på Södermalm och i Vasastan i Stockholm men även i Aspuddens centrum.

Några kända Jugendhus som skiljer sig från bostadshusen är t.ex. Dramatiska teatern, Posthuset på Vasagatan och Rosenbad.

Kända arkitekter för Jugendperioden:

• Ferdinand Boberg
• Willhelm Klemming
  

1910-1920 - Nationalromantik

Nationalromantiken tog över när intresset för Jugend gått över i Sverige.

I England kom rörelsen igång i slutet på 1800-talet men blev populärt mycket senare i Sverige.

I Englad kallades rörelsen för "Arts and Crafts" som bland annat William Morris representerade.

Något som var viktigt inom Nationalromantiken var strävan mot de äkta materialen som trä, smide och sten till skillnad mot putsade ytor och gips som var vanligt under 1880-talet.

Inom Nationalromatiken sökte man också efter lokala nationella traditioner vilket gör att husen har olika stil beroende på land.

• Mörkt tegel, natursten eller puts med mörka röda färger,
• Småspröjsade fönster,
• Balkonger med smidesdetaljer,
• Kraftigt lutande (väldigt branta), brutna sadeltak med fönsterkupor.

Det finns många hus i Stockholm som är väldigt typiska för den här perioden, t.ex. hela Lärkstan, Tekniska Högskolan och Östra Real.

Men det finns även kända byggnader som inte påminner alls om husen ovan och där arkitekten hämtat inspiration från annat håll.

Några exempel på såna är:

• Stockholms stadshus, utformat som en borg i italiensk stil blandat med österländska drag,
  
• Rådhuset i grov medeltida stil och,
  
• Nordiska museet, som ser ut som ett nordiskt renässanspalats.

Kända arkitekter för Nationalromantiken:

• Ragnar Östberg
• Cyrillus Johansson
• Carl Westman
• Erik Lallerstedt
  

1920-1930 - 20-talsklassicism (Swedish Grace)

I början av 20-talet började de modernistiska idéerna komma från kontinenten och den tyska Bauhausskolan. Som en reaktion mot Bahausskolan och den avskalade, funktionella modernism som den representerade kom Art Decó som ett fenomen världen över.

Art Decó som stil slog igenom stort på 20-talet, framförallt i inredningen.

Stilen såg olika ut över hela världen men fokus var klassiska former blandat med moderna material och möjligheter. I USA slog stilen igenom lite senare och dröjde sig kvar ända in på femtiotalet.

I Sverige slog den starkt igenom under namnet 20-talsklassicism. En betydligt mer stram och enklare stil än Nationalromantiken. Den svenska 20-talsklassicismen blev känd internationellt där den kallades för Swedish Grace.

Stilen användes väldigt flitigt i hela Stockholm.

Vanligt för 20-talsklassicistiska hus är:

• Ljusa pastellfärger i rött, gult och grönt,
• Enkla men markerade pilastrar på fasaden,
• Stora spröjsar (6 eller 8 glasrutor),
• Dekorationer på tak och balkonger med urnor, statyer och kolonner
• Höga portar (ytterdörrar)
• Obrutna sadeltak

Stora delar av Vasastan (Rörstrandsgatan, Röda bergen) består av bostadshus från den här perioden. Även Norr Mälarstrand och Blecktornsområdet på Södermalm har samma stil.

Kända byggnader i 20-talsklassicism är t.ex. Stockholms Stadsbibliotek och Konserthuset vid Hötorget.

Det finns inte så många andra typer av Art Decó hus i Stockholm, men de som finns går att känna igen eftersom de ser ut som antingen dekorerade funkishus eller avskalade 20-talshus.

Kända arkitekter för 20-talsklassicismen:

• Ivar Tengbom
• Erik Gunnar Asplund

1930-1970 - Funktionalism (Modernism)

Funktionalism var det svenska namnet på den internationella stiltrenden Modernism.

Utgångspunkten var att saker och ting skulle utformas utifrån funktion och att formen skulle följa därefter. Utsmyckning enbart för dekoration var inte viktigt.

Formerna som kom (cylindrar och kuber och spännande asymetriska former) blev möjliga i och med att nya byggtekniker användes och man var inte längre låst vid klassiska byggstilar.

Ljus, luft och funktion var starka ledord i byggandet.

Den nya tekniken gjorde det möjligt att bygga extremt platseffektivt med stora ytor vilket ofta avspeglade sig utåt i byggnaders utformning och storlek.

Kvarteret Garnisonen på Östermalm är ett exempel på när det gått till överdrift och hela kvarteret ser ut som (och är) ett enda stort, långt hus.

Fördelen med stilen var att nya häftiga hus kom till med smarta lösningar och funktioner - nackdelen att det uppmuntrade till ett extremt kostnadseffektivt och snabbt byggande som gav stora enformiga och tråkiga komplex utan variation. En extrem variant av modernismen är Brutalismen där grova ytor, oftast i rå betong syns på fasaden.

Klassiska förortshus i den tidiga funktionalismen är Hammarbyhöjden med så kallade lamellhus (smala hus placerade i ett lamellmönster) medan nyare varianter av funktionalismen finns på t.ex. Järvafältet med större så kallade skivhus.

Ett tidigt exempel på ett funkishus är Esseltehuset på Vasagatan (bilden ovan) och ett senare exempel är Sverigehuset i Kungsträdgården.

Kända arkitekter för funktionalismen:

• Peter Celsing
• Sven Markelius
• Paul Hedqvist
  

1970-2000 - Postmodernism

Postmodernismen betyder typ "Efter modernismen" och efterträdde funktionalismen (modernismen) i Stockholm och världen.

Funktionalismen hade nått vägs ände och många motreaktioner hade uppstått i början på 1970-talet i samband med de större rivningarna i Stockholm.

Postmodernismen är inte en stil utan ett samlingsnamn på de olika arkitekturstilar som kom efter funktionalismen.

Husen kan se väldigt olika ut. I vissa fall har arkitekten experimenterat vilt, de kan även se ut som vanliga funkishus med dekorationer, eller också som pastischer, (typ härmning/hyllning) på gamla stilar.

Söderhallarna på bilden är ett mer experimenterande exempel medan Bofills båg på bilden nedan är en Renässanspastisch.

Ett bra (och uppskattat) exempel på Postmodernism är Sankt Eriksområdet på Kungsholmen i Stockholm som är utformat i 20-talsklassicism men byggt under 1990-talet.

Efter år 2000 och mycket i samband med byggandet av Hammarby Sjöstad har de modernistiska dragen kommit tillbaka och man säger att husen har en nymodernistisk stil.

Kända arkitekter för postmodernismen:

• Aleksander Wolodarski
• Berg arkitektkontor
• Ralph Erskine