Byggnadsdekorationer

Fasadhyvling på Swedenborgsgatan
Här hittar du vanliga byggnadsutsmyckningar, eller byggnadsdetaljer som är till för att vara vackra, det vill säga de har skapats mest av estetiska skäl, inte för att de är praktiska eller fyller en funktion.

På 30-, 40, och 50-talet var det vanligt att äldre hus från slutet av 1800-talet blev "fasadhyvlade", det vill säga alla eller de flesta detaljer togs bort och husen slätputsades istället.

Anledningen var att det både ansågs sjukt omodernt och att det var betydligt billigare än att återställa.

På bilden ovan syns fasaden på kvarteret mellan Högbergsgatan och Maria prästgårdsgata mot Swedenborgsgatan (Morfar Jinko i bottenvåningen).

Här syns hur det vänstra huset har slätputsats medan det mittersta och huset längst till höger har kvar det urprungliga utseendet.

Det blir en rätt märklig effekt när kvarteret planerats och byggts som en helhet.

Dekorationer på väggar, fasad och tak


Feston

En "feston" kan se ut på flera olika sätt, men själva formen är alltid densamma. Det är typ ett hängande band med knutar i ändarna.

Den kan se ut som på bilden - som ett band klätt med blommor med toffsar i ändarna, eller med frukter eller just bara som ett band.

Ordet kommer från franskan och själva stilen härstammar från antiken när man vid festliga tillfällen band upp dekorationer i templen.

Det är en vanlig dekoration på hus i renässansstil men även i senare stilar, t.ex. 20-talsklassicism med enklare band och på jugendhus där det ofta är blommor eller frukter.

Foto: Lennart Af Petersens, Källa: Stockholms stadsmuseum.

 
Feston på hus på Högbergsgatan 50

Fronton

En froton är en tempelgavel och är oftast utformad i en klassiskt enkel trekantsform.

Frontoner som en enkel trekant över fönster är väldigt vanligt på fasader byggda på 1800-talet och man satte även dit dessa på äldre hus för att piffa till dem.

På hus byggda i 20-talsklassicism är också frontoner vanliga, men i enklare utformning än på 1800-talshus.

Foto: Lennart Af Petersens, Källa: Stockholms stadsmuseum.

 
Fronton, hus på Storgatan på Östermalm

Ankarslut

Ett ankarslut fungerar som en låssprint som slås genom en öggla som kallas för ankarjärn.

Ankarjärnet (ögglan) sitter i ena änden fäst i en träbalk som bär t.ex. golv eller tak inuti en byggnad och fästs sedan med ankarslutet i fasaden på huset.

Ankarsluten finns på gamla hus (vanligt i Gamla stan) och har oftast en kul utformning som märken, bokstäver eller siffror.

På bilden syns ankarsluten och man kan ana ankarjärnets öggla under den dekorativa rundel som ankarslutet är trätt igenom.

Foto: Lennart Af Petersens, källa Stockholms stadsmuseum

 
Ankarslut

Fris

Takfrisen är kanten mellan väggen och taket, högst upp på fasaden.

Takfrisen kan ha olika utseenden med dekorationer och mönster. Ett exempel är en tandad fris som ser ut som små tänder.

Ordet fris kommer från antikens tempelarkitektur och är en del i den så kallade tempelordningen (hur ett tempel är uppbyggt).

På bilden visas Gamla karolinska sjukhuset på Hantverkargatan 3D på Kungsholmen Stockholm.

Foto: Lennart Af Petersens, källa Stockholms stadsmuseum

 

Maskaron

Maskaron kallas alla former av huvuden och ansikten som sitter på husfasader. Det var en vanlig dekoration i Barocken och Renässansen.

En maskaron behöver inte vara ett mänskligt ansikte utan kan även vara djur. Till exempel är lejon vanliga utsmyckningar.

Ansiktet på bilden sitter på Riksdagshuset i Stockholm.

Foto: Holger Ellgaard, wikipedia

 
Maskaron på Riksdagshuset

Meanderslinga

En meanderslinga är ett oftast väldigt enkelt, obrutet (det vill säga sitter ihop) och kantigt mönster. På bilden är det slingan längst ned under symbolerna.

Ordet kommer från mellanöstern efter floden Meander och föreställer en flod sett från luften. Olika typer av slingmönster är vanliga inom antiken och egypisk arkitektur.

Meanderslingor blev mycket vanliga på hus byggda i 20-talsklassicism i samband med genombrottet för stilen Art Deco, som ofta hämtade inspiration från mellanönstern och antiken.

Slingorna är vanliga runt portar, i trapphus, som bord eller som fasaddekoration.

Foto: Holger Ellgaard, wikipedia.

 
Meanderslinga på Stadsbiblioteket

Medaljong

Medaljonger är vanliga på äldre byggnader men även på hus i 20-talsklassicism.

Själva definitionen av en medaljong är; oftast en ovan form, gjord i relief (den står ut från fasaden) och föreställer en person eller föremål.

Medaljongen med Tobias Sergel, på bilden, sitter i sockeln på Ryttarstatyn av Gustav II Adolf på Gustav Adolfs torg i Stockholm.

Foto: Boberger, wikipedia

 
Medaljong med Tobias Sergel

Blindering

Blinderingar är vanligt på äldre hus som har byggts om, t.ex. när ett rum bytt funktion och ett fönster behöver sättas igen.

Själva ordet betyder typ "blindgång", det vill säga en öppning som är igensatt men som ska se ut som att den inte är det, eller visa på en tidigare igensatt öppning.

Blinderingar kan vara gjorda i efterhand vid en ombyggnad eller vara medvetet gjorda redan när huset byggdes. Anledningen till att göra en blindering kan vara att inte förstöra fasadens symmetri, även om det inte behövs en fönster eller en ingång.

Stadshuset i Stockholm har till exempel flera blinderingar som gjorders redan från början för att ge ett äldre intryck. Norra Latin vid Norra bantorget har flera blinderingar i auluan och även Gamla Maria skolar blinderingar i flygelbyggnaderna på kortsidan.

Huset på bilden är Renstiernska palatset på Wollmar yxskullsgatan i Stockholm där tre fönster i rad (de svarta) är blinderade.

Foto: Stockholms stadsmuseum.

 
Blindering på Reenstiernska palatset på Södermalm