Arkitektspråk - husets olika delar - Historiska Stockholm - Stad och hus genom Stockholmshistorien

Arkitektspråk - husets olika delar

Ett hus består av många olika detaljer som på rent arkitekturspråk kan verka helt obegripligt. Här finns några vanliga begrepp som används i byggnadssvängen och som gör det roligare att läsa om byggnader i Stockholm.

Ord om husens tak
Sadeltak Sadeltak kallas den vanligaste formen av tak i Sverige. Det är ett tak där varje taksida möts på mitten i en spets, själva taknocken. Sadeltaken kan ha olika lutningar. En fördel med ett sadeltak framför ett flackt (ganska platt eller mindre lutande) tak är att snö och regn rinner av automatiskt och inte blir liggande på taket. Foto: Widfeldt, Olle, Källa: Stockholms stadsmuseum.
Brutet sadeltak Ett brutet sadeltak har brytning på mitten som delar taket i en övre och en undre del. Ett brutet sadeltak kan även kallas för "Mansard tak". Fördelen med ett brutet sadeltak är att rummen på den översta våningen får nästan raka väggar istället för snea väggar som med ett sadeltak. I äldre hus var det vanligt att bygga klädkammare längst med taket för att få raka väggar inuti rummen. Husen på bilden har även det som kallas ett valmat tak. Se beskrivning nedan. Foto: Larssons Ateljé, Källa: Stockholms stadsmuseum
Säteritak Ett säteritak har alltid en liten övervåning med ett eget tak högst upp där taknocken i vanliga fall skulle ha funnits. Säteritak har ofta också det som kallas "valmat tak". Det betyder att kortsidan på taket inte slutar tvärt utan har ett eget litet tak. På bilden visas Spökslottet i Stockholm på drottninggatan 116. Huvudbyggnaden på bilden har ett säteritak medan den mindre flygelbyggnaden har ett valmat sadeltak. Foto: Petersens, Lennart af (1913-2004), Källa: Stockholms stadsmuseum.
Lanternin En lanternin är ett litet torn som som är till för att ge bättre ljusinsläpp inne i ett hus. Lanterniner kan vara utformade som runda eller kantiga torn eller som på moderna hus, där de ofta ser ut som glaspyramider. På bilden syns den kantiga lanterninen på huset Kornhamstorg 49 (där affärsgallerian Passagen ligger) i Gamla stan i Stockholm. Foto: i99pema, wikipedia
Tourell Toureller är små torn som antingen "hänger" på fasaden eller som går ända ner till marken. De har oftast bara en dekorativ funktion. Hus som är byggda runt 1890-talet i nyrenässans eller i en riddarromantisk stil har ofta toureller På bilden syns Norstedts förlag på Riddarholmen i Stockholm. Foto: EnDumEn, wikipedia.
Attika En attika är våningen högst upp på en byggnad. Det som skiljer en attika från en vanlig övervåning är att attikavåningen befinner sig där taket egentligen skulle vara. På bilden är attikavåningen indragen (den går inte ända ut mot resten av fasaden). Det gör att man kan se att våningen är en form av påbyggnad, eftersom huset även skulle se bra ut utan attikavåningen. Ordet kommer från från den klassiska arkitekturen och betyder "ovanför entablement" vilket betyder ovanför taket. På bilden syns Bolinderska palatset på Blasieholmen i Stockholm. Foto: Herman Ronninger, källa: Stockholms stadsmuseum.


Ord om husens väggar
Kolonner Kolonner kommer från den klassiska tempelarkitekturen och reglerna för att en kolonn ska få vara en kolonn och inte en pelare är att den: Har ett skaft och ett kapitäl eller; Bas, skaft och kapitäl. Själva skaftet är mittendel medan kapitälet är biten högst upp. Finns det en bas är den kolonnens fot. Kolonnen ska vara gjord så att den ser ut att vara i ett stycke. Det vill säga att det inte syns att det är flera olika delar som är sammanfogade av t.ex. tegelstenar. Det går att lösa genom att materialet t.ex. putsas och målas. Monoliter kallas kolonner som är huggna i ett stycke, t.ex. ett enda stort stenblock. En kolonn ska vara rund (cylindrisk) På bilden syns det så kallade "Pelarhuset" på Borgmästargatan på Södermalm. Pelarhuset har kolonner (de stora runda) med bas, skaft och kapitäl. Kolonnerna på bilden kallas kollosalkolonner eftersom de är så höga att de täcker två hela våningar. Det finns olika stilar på kolonnerna som kallas för kolonnordningar. De vanligaste är de Doriska, Joniska och Kornitiska ordningarna. Se nedan.
Doriska kolonner Den Doriska kolonnordningen kommer ursprungligen från Grekland. Doriska kolonner sakar bas, alltså själva foten. De har ett väldigt enkelt kapitäl, t.ex. i form av en liten rund platta högst upp. På bilden syns Doriska kolonner på Kanslihuset vid Mynttorget i Gamla stan. Foto: Stockholms stadsmuseum.
Joniska kolonner Även den Joniska kolonnordningen kommer från Grekland och är en mer utvecklad stil. Joniska kolonner har en bas och har även ett mer detaljerat kapitäl högst upp. På bilden syns Joniska kolonner med de typiska "voluterna" (rundlingarna) på kapitälet på Tessinska palatset i Gamla stan. Foto: Frans G Klemming, källa Stockholms stadsmuseum.
Korintiska kolonner Den korintiska kolonnordningen kommer även den från Grekland men fick störst genomslag i den romerska arkitekturen. Det är även den vanligaste kolonnordningen i barock- och renässansarkitektur eftersom den sticker ut mer än de enklare varianterna ovan. Det som skiljer Korintiska kolonner från Joniska är utformningen av kapitälet. Korintiska kolonner har ett så kallat "Akantuskapitäl". Akantus är en växt som ska föreställa omslingra toppen av kolonnen. Korintiska kolonner har likadana sidor runt om, till skillnad från de Joniska som är gjorda för att bara ses rakt framifrån. På bilden är Stockholms Konserthus vid Hötorget.
Pelare Det som skiljer en kolonn från en pelare har du redan läst om högre upp. En pelare är alltså i stort sett allt som inte är en kolonn. En pelare bär upp någonting vertikalt (stående), t.ex. liggande balkar i en konstruktion eller en hel bro. Det som skiljer en pelare från en så kallad pylon är att en pylon är smalare upptill är nertill. På bilden syns pelare som en del av konstruktionen av Sverigehuset i Kungsträdgården, Stockholm. Foto: Holger Ellgaard, wikipedia.
Pilaster Det som skiljer en kolonn från en så kallad pilaster är att pilastrarna oftast bara har ett dekorativt syfte, medan kolonnerna ska bära upp en tyngd, t.ex. ett tak. Den stora skillnaden är att pilastrarna är inbyggda mellan väggar eller att de är byggda utanpå en vägg för att se snyggt ut. Pilastrarna utformas enligt samma regler som kolonnordningarna med bas, skaft och kapitäl. På bilden är Riddarhuset i Stockholm som har pilastrar med Korintiska kapitäl. Foto: Lennart Af Petersens, källa Stockholms stadsmuseum
Lisen Lisen är ett annat ord för att beskriva en indelning av en fasad i olika ytor av dekorativa skäl. Enkla pilastrar kan användas för stående indelning (som på bilden) eller liggande band för att markera t.e.x våningsplan. Bilden visar Kanslihuset i Gamla stan. Foto: Lennart Af Petersens, källa Stockholms stadsmuseum
Risalit Risalit är ett ord som används för att beskriva ett framskjutande parti i en fasad som följer med genom alla våningar i huset. Det kan vara mitt på huset, vid t.ex. entrén eller på sidorna för att skapa en torneffekt. På bilden syns Mariahissen vid Södermälarstrand i Stockholm. Här syns effekten både i mitten och på sidorna av fasaden. Foto: Holger Ellgaard, wikipedia
Sockel Sockeln är placerad längst ned i en byggnad och är oftast markerad på ett speciellt sätt för att sticka ut. Ibland kan sockeln ta upp ett helt våningsplan eller mer. Sockeln är inte samma sak som grunden som är det som sockeln vilar på. På bilden syns huset vid Tyska Brunnsplan i Gamla stan. Foto: Stockholms stadsmuseum.
Kvader En kvader är egentligen bara ett annat ord för byggsten. De är ofta större än tegelstenar men används på samma sätt för att mura upp hus. De kan vara gjorda av olika typer av stenmaterial, t.ex. granit eller liknande. På bilden syns Nobelstiftelsens hus på Sturegatan 14 på Östermalm. Foto: N.E. Grundén, källa: Stockholms stadsmuseum.
Mezzanin En mezzanin eller entresol som det också kallas är en liten mellanvåning (med mindre fönster) som oftast är placerad mellan våning ett och två i ett hus. En mezzanin delar samma tak som våningen under och är som ett rum i rummet, eller som ett loft i ett större rum. På bilden syns Oxenstiernas palats på Storkyrkobrinken 2 i Gamla stan. Foto: Stockholms stadsmuseum.
Portik Portik betyder ingång på latin och är porten till ett hus i form av en liten "förhall". En portik kan antingen vara uppbyggd av pelare eller av kolonner (se ovan). Portiker är vanlig vid monumentala byggnader som slott eller kyrkor. På bilden syns portiken till Tullhuset på Skeppsbron i Gamla stan. Foto: Stockholms stadsmuseum.
Rusticering Rusticering är en teknik som betyder att stenarna i fasaden skjuter ut, utanför det som kallas för murlivet. Murlivet är den del av fasaden som är mellan husets sockel (längst ned) och taket. Det vill säga större delen av väggen. Rusticeringen kan göras dels med grovt huggna stenar, t.ex. granit och ger då ett hårt intryck. Det kan också göras med putsteknik så att väggen ser ut som den är murad med stenar. Så kallad bandrustik innebär att väggen bara får vågräta markeringar istället för fyrkantiga block. På bilden syns huset på Kungsträdgårdsgatan 14 med en rusticering i natursten. Foto: Lennart Af Petersens, källa Stockholms stadsmuseum
Arkad En arkad är en rad av pelare som bär upp valv mellan sig. Arkaden kan vara fristående (med pelare som står för sig själv och bär upp taket) som på bilden eller bara vara av dekorativt syfte som utsmyckning av en vägg. På bilden är Stockholms stadshus med arkaden mot Stadshusparken och Riddarfjärden. Foto: Sven Tideman, källa: Stockholms stadsmuseum.